Skarholmen var ursprungligen två holmar, som användes huvudsakligen för kreatursbete. När spårvägslinjen Uppsala-Graneberg öppnades 1928 fick den ändhållplats vid Skarholmen. Restauranten öppnades ungefär samtidigt. Syftet var att få uppsalaborna att utnyttja spårvägs-linjen för sina utflykter. Spårvagnstrafiken upphörde 1953, men restauranten består och drivs numera genom restaurantbolaget Skarholmen AB.

Området runt Skarholmen är Uppsalas sjösportcentrum. Alldeles intill har Uppsala Segelsällskap och Ekolns Segelklubb klubbhus och hamnar. I närheten finns också Uppsala Motorbåtssällskap, Uppsala Kanotförening och Kanotföreningen Ägir. USS och Ekolns SK har lagt tonvikten på kölbåtar medan UKF har sin tyngdpunkt i jollesegling. För finnjollekonstruktören Rickard Sarby, OS-bronsmedaljör redan 1952, och 2000 års OS-trea i Sydney Fredrik Lööf har, har Ekoln varit hemmavatten.

UKF är också en av Sveriges främsta föreningar vad gäller skridskosegling. Ekolns SK har isjaktsegling på sitt program.

På väg mot Krusenberg passerar man först de två gårdarna Kungshamn och Fredrikslund. Dessa tre gårdar har tidigare sorterat under samma ägare, varav de sista tillhörde släkten Cederström.

På Kungshamn bodde den excentriska fröken Anna Cederström, skapare av naturreservatet Kungshamn-Morga, fram till sin död 1965. Kungshamn räknar sina anor, åtminstone vad namnet beträffar, från 1600-talets mitt. Namngivare var en Mattias Björnklou. Namnet bottnar i att här skall ha funnits en hamnplats under medeltiden, som bl a användes flitigt av kungamakten vid sina besök i Uppsala.

Fredrikslund är idag centrum för lantbruket, skogsbruket och tillsynen av naturreservatet. Namnet går tillbaka på friherre Fredrik Ulrik Sack, som ägde gården under 1700-talets andra halva. Dessförinnan kallades platsen Morga eller Övermorga, dock ej att förväxla med i tidigare nämnda Morga by.

Morga by söder om Fredrikslund finns idag bara kvar som namndel i naturreservatet Kungshamn -Morga. Byn lades öde i slutet av 1800-talet.

Åker du in i Lårstaviken ser du norr om inloppet till Lårstaviken Gunggräna by. En torpstuga under Gunggräna disponerades av författaren Jan Fridegård (1897-1968) som sommarbostad på 1960-talet. Gunggränatorpet fungerar numera sommartid som stipendiebostad för kulturarbetare med uppsalaanknytning.

Wiks slott för tankarna till riddare och medeltid. Slottet omnämndes redan på 1200-talet och är utan jämförelse Lårstavikens mest märkliga byggnad med sin imponerande västfasad mot vattnet. Slottet fick sina yttre konturer på 1400-talet men har byggts om flera gånger därefter. 1521-talet belägrades det av Gustav Vasa, men han lyckades däremot aldrig inta det. Från 1300-talet till 1900-talets början bytte det enbart ägare genom arv. Ägarlängden upptar namn som Bielke, Liewen och von Essen. Sedan 1923 är Landstingets folkhögskola i Uppsala län inrymd här. Öppet sommartid för reguljära visningar.

På väg ut ur Lårstaviken och ner i mälarfjärden Gorran åker man längs Holms sockens sjögräns.

Holms socken är utan konkurrens Sveriges minsta. Den bofasta befolkningen uppgick vid utgången av år 2000 till blott 22 personer.

Socknen domineras av egendomen Sjöö med Sjöö slott från 1660-talet. Ägare från 1800-talets början och alltfort är släkten Banér. Dessförinnan fanns släkterna de la Gardie och Stenbock med i ägarlängden. Efter att ha stått öde under flera decennier iståndsattes det på nytt på 1920-talet och fungerar åter igen som mäktig året runtbostad.

Krusenberg fick sitt namn efter Johan Cruus, Axel Oxenstiernas svärson, som köpte gården på 1640-talet. Dessförinnan hade den helt enkelt hetat Alsike. I slutet av 1700-talet förenades hela den östra stranden av Ekoln i ett gemensamt godsimperium bestående av Krusenberg, Fredrikslund och Kungshamn inklusive Morga by. Krusenberg med underlydande gårdar passerade sedan genom släkterna Bielke, af Ugglas och Cederström. Konstnären Gustaf Cederström, som målade Karl XII:s likfärd i vägkröken vid Lurbo bro, bara dryga kilometern från Skarholmen, var född på Krusenberg.

Farleden mot Stockholm lämnar Ekoln för att via Stavsund gå in i Skofjärden. Namnet på sundet gav också namn åt ett sjövärdshus, som fanns på platsen från 1600-talet fram till början av 1800-talet. Under 1800-talet fanns här ett enkelt färjställe, som förkortade lansvägen mellan Skokloster och Uppsala med flera mil.

Skokloster har anor, som går tillbaka till medeltiden, då ett nunnekloster av cistercienserorden anlades här. Vid reformationen drogs klostret in och endast kyrkan bibehölls som sockenkyrka i Skokloster socken. Den är ett av Mälardalens allra tidigaste exempel på tegelbyggnad, invigd år 1300, och således äldre än Uppsala domkyrka. På 1600-talet uppfördes Skoklosters slott, Sveriges största privata slott och samtidigt ett monumentalt minnesmärke från landets stormaktstid. Byggherre var Carl-Gustaf Wrangel, fältmarskalk med meriter från 30-åriga kriget.

När farleden vrider sig genom Bondkroken ser man först Häggeby kyrka, uppförd på 1200-talet, någon km bort. Utanför kyrkan står den unika hästkampstenen, en bildsten utan textinskription, som misstänks ha utförts någon gång under järnåldern.

På väg mot Erikssund passeras sedan Finnstaholm, den gård där släkterna Planting-Bergloo och Planting-Gyllenbåga residerade under århundraden.

Därmed lämnas Uppsala län och man kommer in i Stockholms län.

Längs passagen mellan Skofjärden och Sigtunafjärden finns flera herrgårdar, t ex Eriksund, med en kort landpassage, och strax därefter på åkarnas vänstra sida, Signhildsberg. Enligt arkeologer är området kring Signhildsberg platsen där Fornsigtuna var beläget. Här har människor mötts och bedrivit handel sedan 600-talet. Vid utgrävningar på platsen har man bl.a funnit spår av en kungsgård, en handelsplats samt bostäder. På 900-talet övergavs området och den växande staden flyttades till sin nuvarande plats. Idag är det svårt för ett otränat öga att upptäcka några spår av samhället. (Den nyfikne kan hitta mer information på kommunens hemsida: www.upplands-bro.se )

Sigtuna, vid den andra åkarservicestationen, räknas som Sveriges äldsta stad. Staden grundades på 980-talet av kung Erik Segersäll som ett centrum för handel och religion. Dagens Sigtuna karaktäriseras av vacker och historiskt intressant bebyggelse. Flera av trähusen, bl.a det välkända Rådhuset, härstammar från 17- och 1800-talen. I Sigtuna finns spår från vikingatiden i form av ett trettiotal runstenar och många andra arkeologiska fynd, varav ett flertal kan beskådas på Sigtuna Museum som håller öppet tisdag- söndag kl. 12-16. ( www.sigtunaturism.se )

Strax efter Sigtuna, norr om huvudbanan, passeras Steninge Slott. Slottet som idag är ett välkänt kulturcentrum, färdigställdes år 1705 och har bland annat ägts och bebotts av familjerna Gyllenstierna (1649-1735) och von Fersen (1736-1839). ( www.steningeslott.com )

Strax efter Sigtuna passerar åkarna naturreservaten vid Munkholmen och Ryssgraven. Den isländska skalden Snorre Sturlasson berättade på 1200-talet om den norske vikingen Olov den Heliges härjningar kring Mälaren 200 år tidigare. Enligt Snorre stoppades Olov den Helige av den svenske kungen Olov Skötkonung, men lyckades undkomma genom att gräva sig ut genom en trång passage. Vissa forskare menar att den platsen är identisk med det vi idag kallar Ryssgraven. En annan historia säger att ryssar på liknande vis grävde sig ut just här efter att ha plundrat Sigtuna år 1187. Detta ska enligt den senare versionen ha gett platsen dess namn. Klipporna kring Ryssgraven är idag välkända bland klättringsentusiaster.

Lite norr om åkarservicestationen Sandvik, på klipporna nära Hummelmora, ligger fornborgen Gåseborg. Borgen tros härstamma från 550-800-talen e Kr och är en så kallad farledsborg, vars placering invid vattnet ger ett utmärkt läge för att bevaka och försvara farleden nedanför.

Så småningom passerar banan Lovön med den svenska kungafamiljens boning, Drottningholms Slott. Det första slottet på denna plats anlades på 1500-talet. Detta brann ned 1661 och ersattes av det nuvarande slottet, ritat av arkitekten Nikodemus Tessin d.ä. Vintertid är slottet öppet för besökare lördag-söndag 12.00-15.30. Drottningholm är av UNESCO klassat som världsarv tack vare två byggnader: Drottningholms Slottsteater och Drottningholms Kina Slott.

När åkarna närmar sig Stockholms stad passerar de mellan de båda Essingeöarna. Namnet kan kännas igen från Carl Michael Bellmans Stockholm, Essingen (eller Hessingen) nämns t.ex i Fredmans Epistel N:o 48("Solen glimmar blank och trind...")

Strax innan målgången passerar banan norr om ön Långholmen där det gamla kronohäktet fortfarande står. Fängelseverksamhet har bedrivits på ön från 1700-talets början ända fram till 1975. På Långholmen fanns på 1700-talet det beryktade Spinnhuset, en straffinrättning för kvinnor vars vidriga förhållanden beskrivs av Per-Anders Fogelström i boken Vävarnas Barn. Idag hyser fängelsebyggnaden vandrarhem, hotell och fängelsemuseum. Muséet håller öppet dagligen 11.00-16.00. ( www.langholmen.com )